Att man bugar före och efter träning har sitt ursprung i budo-traditionen (inte bara den japanska). Det är en artighetsgest lika mycket som en fråga om säkerhet. Man bugar första gången när man går in i träningslokalen. Detta är för att visa respekt mot platsen man tränar på. Nästa gång man bugar är när man går mot en motståndare. Detta skall göras med sinnestämningen "nu är jag här för att träna, och jag kommer träna tills träningsmomentet är över och jag bugar igen". När man bugar mot sin träningspartner betyder detta att man visar sin respekt och ingår en tyst överenskommelse att "nu skall vi träna tills vi bugar nästa gång".
Visa respekt mot instruktören. Detta betyder även att man inte skall ställa en fråga rakt ut, utan räcka upp handen och vänta på instruktörens tillåtelse. Påkalla instruktörens uppmärksamhet genom att säga "sensei" till en instruktör med svart bälte.
Skaderisken ökar om du försöker dig på en annan teknik, då din träningspartner inte är medveten om vad som kommer att hända. Du respekterar inte din instruktör när du tränar andra tekniker än den visade.
Detta är en fråga om säkerhet och respekt mot instruktören och din träningspartner.
Som intruktör har man ansvar för sina elever under träningstiden. Om någon mår illa eller har skadat sig måste instruktören få veta detta innan personen försvinner ner i omklädningsrummet eller ut på toaletten.
Du kanske inte alltid vet skälet till deras önskan. Detta är för allas säkerhet och trevnad.